single-image

Det är kampen som förädlar oss

Många här skulle nog ställa upp på beskrivningen ”konflikträdd”. Dels är det en del av vår kultur här i norra Europa, dels är det evolutionärt en överlevnadstaktik: Hamnade våra förfäder på fel fot med stammen så var läget rätt kört.

Idag är dock läget lite annorlunda. Visst finns samma mekanismer fortfarande kvar: Utfrysning är en sak som få av oss vill uppleva. Det är helt enkelt bland det västa som kan hända ett socialt djur som människan.
Står vi däremot aldrig upp för oss själva så blir vi överkörda. Man kan aldrig bli omtyckt av alla, utan det gäller att välja sina strider efter varje situation. Ibland är det en fördel att vara en av de där ”besvärliga” människorna som faktiskt vågar stå för sin åsikt. I andra lägen kan det vara mer taktiskt att ligga lite lågt och se hur saker och ting utvecklas.

Poängen är att det är en svår balansgång, för att inte tala om en kamp, att vara människa. Men det är just den där kampen som inte bara formar oss, utan även förädlar oss som individer.
För när vi får kämpa så blir det tydligt för oss, och andra, vilka som är våra styrkor och svagheter.

Visst kan man åka på rejäla smällar, ungefär som i boxningsringen. Kanske blir man skadad, eller får en tand utslagen. Men precis som boxaren kan få hjälp med akuttandvård Odenplan så finns det även själsliga ”tandläkare” som ser till att lappa ihop dig.

De kallas för vänner, familj och andra människor som vill ditt bästa och har din omsorg i åtanke.

Så när du står där i ”ringen” och står i valet och kvalet att stå upp för dig själv – våga! Det behöver inte bli en bekväm upplevelse, men i slutändan är det alltid belönande. Trots allt handlar det om att hitta ditt bästa jag.